Bruksprov Regler

Bruksprov regler

IPO regler

Anmälan till Bruksprov på SBK Tävling

Svensk-Skydd

Skyddshunden tävlar i grenen som kallas för Svensk-skydd. Här iscensätter man ett angrepp där hunden ska försvara och skydda sig och sin förare. Hunden ska också visa att den klarar att förfölja, gripa och bevaka en figurant.

I skydd får bara bruksraser tävla och det krävs en speciell licens för att få tävla. Skydd är en tuff sport som är spännande att titta på. Hundarna kan se farliga ut, men rätt tränade hundar är snälla familjehundar som ser skyddet som sin favoritlek.

Internationell prövningsordning - IPO

Inom IPO ingår fyra olika provformer som syftar till att pröva arbetsförmågan hos hund och förare inom spår, lydnad och skyddsarbete.

IPO bruksprov Den största provformen är som ett bruksprov men består av tre avdelningar; spår (A), lydnad (B) och skyddsarbete (C). Alla avdelningarna räknas med i bedömningen. Reglerna för IPO bruksprov är desamma över hela världen.

Behörighetsprov För att starta på ett IPO bruksprov ska hunden ha blivit godkänd på ett BH-prov (Behörighetsprov). BH-provet består av en lydnadsdel och en trafikdel.

BSL (brukshundprov spår lydnad) Är en provform som använder samma klassindelning och består av samma spår och lydnad som i IPO.

FH 1 och FH 2 Är provformer som är rena spårprov i två olika klasser.
IPO-FH är en provform med ett spårprov som alltid arrangareras två dagar i rad.

Vilka raser/hundar kan/får träna? Alla raser är tillåtna att träna i provformerna inom IPO men enbart brukshundraser får tävla.

Bruksprov

Svenska Brukshundklubben arrangerar årligen över 8 000 bruksprov runt om i landet.

I fyra olika klasser, från appellklass till elitklass, prövas hundens färdigheter.

Gemensamt för de olika nivåerna är att hunden prövas dels i lydnadsprov, dels i fältprov.

Årligen arrangeras SM i bruksprov dit landets bästa ekipage kvalificerar sig.

För att få delta i bruksprov måste hunden vara registrerad i Svenska Kennelklubben.

Bruks 3

Lydnadsprogrammet i bruksprov

Lydnadsprogrammet är en obligatorisk del i bruksprovet som alla ekipage genomför.

På den enklaste nivån, appellklass, genomför ekipaget grundläggande lydnadsmoment såsom att gå fot, gå före, inkallning, apportering, hopp och platsliggande.

För varje klass ökar svårighetsgraden.

Bruks 7 Bruks 6

Bruksprovsgrenar

Förutom lydnadsmomentet genomför alla ekipage en specialgren (fältprov).

Det finns fyra specialgrenar; spår, sök, rapport och svensk-skydd.

Alla specialgrenar skiljer sig åt och ställer olika krav på hunden.

Vill man träna och tävla i Bruksprov kan man alltså hitta en gren som passar hunden speciellt bra.


Bruks 9 Bruks 8

Läs mer om vad de olika specialgrenarna innebär här på sidan.

Spår

Att hundens främsta sinne är deras luktsinne visste du kanske redan. Alla hundar använder i första hand sin nos för att undersöka omgivningen. Likaså vet du säkert att våra hundar härstammar från vargen och att de därför har, mer eller mindre, stor jaktlust. Om man tittar på en liten valp, som kanske bara är fyra fem veckor gammal, ser man ofta hur den följer doftspår på marken, koncentrerad och nyfi ken på vad som döljer sig i spårets slut. Det är den här lusten att följa ett spår (jaktlusten) som man använder sig av när man tränar sin hund i bruksspår.

Bruks 1 Bruks 2

Spåret som hunden ska följa är efter en människa. Till att börja med lär man hunden att följa mattes/husses spår. I spårets slut kan man lägga något föremål som man vet att hunden tycker om, till exempel en leksak. Allt eftersom träningen fortsätter blir hunden allt säkrare, den följer noggrant spåret och börjar snart leta efter föremål som kan ligga i spårets närhet. När hunden vet vad ordet ”spåra” betyder, börjar man ta hjälp av någon annan person som får gå ett spår och lägga ut ett par föremål längs vägen.  I appellklassen är spåren ca 300 meter.

Bruks 5

Den tränade spårhunden som tävlar följer riktigt långa spår som kan ha legat i åtskilliga timmar. Dessutom fi nns det längs spåret utlagda spårapporter, vilket är träpinnar, som hunden ska hitta och tydligt visa sin förare. Förare tänker du, vad ska jag göra? En spårhund bär en spårsele och en spårlina som ska var max 15 meter lång. Du som förare följer efter hunden och håller i linan, det ska vara minst tio meter mellan dig och hunden.

Att spåra är något som verkligen de allra flesta hundar tycker är jätteroligt, det är dessutom spännande att vara förare och följa hundens väg genom terrängen och fascineras av hur fantastiskt luktsinne våra hundar har.

Sök

Även i grenen sök är det hundens luktsinne som kommer till användning. Sökhundar tränas och används för att hitta människor. I tävlingsgrenen är det oftast sök i ett skogsområde, men sökhunden kan vidareutbildas till att leta efter människor i katastrofområden (räddningshundar) eller personer som är begravda i snömassor (lavinhundar). Men sökhundar kan förstås också lära sig att söka efter annat än människor, till exempel narkotika, sprängämnen eller andra ämnen. Den sökhund som vi beskriver här måste tycka om människor, därför att det är hundens lust att hitta gömda personer som man använder sig av.

Bruks 4

Träningen av sökhunden börjar med att hunden får hälsa på en person som därefter ger sig av ut i skogen och gömmer sig till exempel bakom en sten. Vid träning kallas den person som gömt sig för fi gurant. Hunden kopplas loss och ska sedan själv springa iväg och leta upp personen som gömt sig. Sedan måste man träna hunden i att meddela sin förare när den har hittat en fi gurant. Det fi nns två olika sätt för en sökhund att göra detta. Vilken metod man använder sig av beror på vad hunden har lättast för.

Det ena sättet är att hunden snabbt återvänder till sin förare, som kopplar hunden, sedan springer hunden med föraren och ”visar” var den gömda personen fi nns. Den här typen brukar kallas för ”rullhundar”. Runt hundens hals, i halsbandet, hänger en rulle som man lärt hunden att ta upp och ha i munnen när den hittat en fi gurant. Den andra typen av sökhund stannar kvar hos fi guranten och skäller. Föraren hör hunden och letar sedan med hjälp av skallet upp hund och fi gurant. För hunden är sökträningen rena rama kurragömmaleken. Sök är roligt att träna, men man måste vara ett par tre stycken vid varje träningstillfälle.

Rapport

Från början var rapporthunden tänkt som budbärare och hjälp vid krig. Hunden skulle springa mellan olika militära posteringar och bära med sig meddelande, ammunition eller något annat. Men kortvågsradions utveckling gjorde att militären inte hade något behov av dessa hundar. Istället föddes en tävlingsgren för snabba, målmedvetna och stabila hundar. En rapporthund ska ta sig emellan två förare på kortast möjliga tid. I början tränar man hunden i att springa fram och tillbaka mellan föraren och en annan person som hunden känner väl. I tävlingssammanhang kallas dessa för förare och hjälpförare. Sträckan som man börjar träna med hunden är kort, kanske 50-100 meter.

Först när hunden snabbt och säkert springer emellan sina två förare kan avståndet utökas. På tävling går det till så att de två förarna är på en så kallad station, A, därefter går den ena föraren iväg tillsammans med hunden, mellan 500 – 1100 meter (sträckan beror på tävlingsklassen) till en plats som kallas för B-station. Föraren skickar hunden tillbaka till föraren på A-stationen, tiden som det tagit för hunden att springa sträckan noteras. Hunden skickas så småningom tillbaka till B-stationen, även det på tid. I de högre klasserna är det så att föraren på B-stationen fl yttar sig ca 400 meter till en ny plats C-stationen. Nu ska hunden skickas från A till B, som alltså är tom, spåra sig vidare till föraren som fi nns på station C. För elithundarna tillkommer ytterligare en sträcka och en station.

En rapporthund ska inte bara springa snabbt, den får inte heller störas av saker på vägen. I de svårare klasserna avlossas det skott under tiden hunden springer sina sträckor. Dessutom tävlar flera hundar tillsammans och när hundarna är på en station ska de vara tysta och lugna. Rapport är en gren som de fl esta hundar verkligen gillar och den är kul att träna därför att man kan vara två i en familj som är ute tillsammans och tränar, eller förstås två kompisar.