Till minne av..

Här kan du som medlem skriva några rader om du vill om hunden du vill minnas och kanske vill att vi andra också ska komma ihåg.
Maila in din text och gärna bild till A-C på a-c.andersson(at)bredband.net

Tillbaka till Medlem

Mickes "Axel"

axel
 
Vår älskade "Axel"
Du blev aldrig någon tävlingshund.
Vardagens händelser var nog för dig. Visst var vi på klubben och tränade.
Jag märkte hur du gladde dig när vi svängde in på parkeringen,
hur stolt du var när du visade att du minsann lärt dig lydnadsettans moment.
 
Nu har din oroliga själ äntligen fått ro när du somnat in i din husses knä.
 
Vi saknar dig
Micke och "Birger"

Britt-Maries "Jitzie"

jitzie

jitzie2 

 

Jitzie 020526 - 060601

Min lilla älskade Jitzie, är nu i hund himlen p.g.a. sin sjukdom, Pankreatit.
Du blev bara 4 år. Hon somnade in 1 juni-2006.
Jitzie blev aldrig sig själv, efter sin sjukdom och kunde inte sortera olika situationer i sin stress.
Hon blev aldrig en glad och lycklig hund och vissa dagar mådde hon sämre. Hon kräktes galla emellanåt,
fast hon fick sin dyra specialmat, tre gånger om dagen. Men nu har hon det lugnare där hon vilar.
Det är värre för matte, som bara gråter efter saknaden av henne.
Tiden läker alla sår, heter det ju, så man får hoppas på det i alla fall.

Det var ju med anledning av hennes allvarliga sjukdom, som jag skaffade Centie, min underbara schäfer tik,
för jag ville ha en glad, lycklig och sprudlande hund. Jitzie var väldigt stressad och mådde inte så bra.
Jitzie var inte lycklig och jag gjorde allt, för att förbättra hennes tillstånd med operationer och mediciner,
men hon förblev olycklig.

Jag kommer nog att må bättre nu, när jag slipper oroa mig för henne i fortsättningen och kan lägga min tid,
på min underbara Centie som vill jobba med mig. Kiwi är väldigt lycklig i sin värld, om hon får leva som tjuren
Ferdinand och lukta på blommorna. Hon behöver ingen ledare för hon kan själv.

Nu sover Jitzie på sin lilla moln-kudde och drömmer om matte och sina systrar, får jag hoppas.
Sov gott min älskade lilla gumma, saknaden är enorm. Jag hör fortfarande dina tassar och klor på golvet
och tror att du ligger i min säng vid fotändan fortfarande.

Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och dina syskons hjärta. Kiwi och Centie är så dämpade och undrar,
när du ska komma hem igen. Tyvärr kommer du aldrig tillbaka till oss mer, än i våra drömmar.
Dröm om oss på ditt moln. Du var en så speciell hund som verkligen älskade din flock och vi glömmer aldrig dig.
Vi älskade dig så!

Pussar och Kramar i massor från Matte Brittis, Kiwi och Centie
Jag kanske blir glad en dag, fast just nu känns det för sorgligt
och jag kan inte fatta att du inte finns hos oss längre.

Sarahs "Donna"

donna

 

Donna 930831 - 060524
(rottis/terv/newfoundland blandis)

Vi har alltid haft hundar, men Donna var min första egna hund som jag köpte för egna ihop sparade pengar.

Dagen då vi hämtade hem Donna minns jag in i minsta detalj. Det var en av de lyckligaste i hela mitt liv.
Jag var 15 år och det var mitt i kalla vintern. Egentligen valde inte jag Donna bland alla valparna utan hon
valde mig och ända sen den dagen har vi varit som ler och långhalm. Hon har varit extremt mattig och
följt mig överallt, dit jag gick följde Donna med och alla visste det.
Donna var så extremt smart och lättlärd och det är tack vare henne som jag kom in i hundvärlden,
hon var duktig på allt och gjorde allt för att vara mig till lags.

Men trots dåliga höfter så fick hon vara med oss i 13 år och den som påstår att det inte är lika sorligt
när en gammal hund dör måste vara galen. Hon har varit en del av familjen i 13 år och saknaden och
tomheten efter henne är nästan outhärdlig. Åsynen av hennes tomma biabädd och matskål hugger i
mitt hjärta men jag klarar inte av att ta bort dem än...

Sista dagarna gjorde vi bara sånt som Donna gillar inklusive vara ute på klubben och träna lite.
Tack vare att min bästa vän är veterinär fick Donna somna in i sin bädd med huvudet i mitt knä
och nosen i min hand med alla de hon älskar närvarande....

Donna du fattas mig och jag kommer aldrig glömma dig, tack för alla fina år!

//Sarah

Lindas "Irre"

irre

Molargårdens Irene 030630 - 051205

Den 5/12-05 skulle min fodertik få sin första kull. vi väntade med spänning och när jag
fick samtalet att första värken kom utan problem hoppade jag av glädje, en valp ute!
Men andra valpen som skulle ut hade satt sig på tvären så de åkte in för ett kejsarsnitt,
ett enkelt ingrepp. Väl inne på kliniken, så sövdes Irre och skulle få syrgas, men av misstag
tog de fel och gav Irre lustgas vilket resulterade i syrebrist och dämed avled Irre. Trots
återupplivningsförsök så var det förgäves. De försökte rädda valparna som var kvar men de
överlevde inte heller. Ett så onödigt misstag! Dom kunde väl råkat ta rätt istället så hade
min Irre levt idag. Men vad jag än tänker eller känner så kommer jag inte få tillbaka min
fina Irre! Med ilska kommer man ingen vart! Jag vill bara att det ALDRIG händer igen, för
det här är det värsta man kan tänka sig! Vill inte att någon ska behöva uppleva det här!

Varför är allt så orättvist? Varför rycktes du ifrån oss? Du var så vacker och så speciell!
Du är fortfarande så levande hos oss, kan inte förstå att du aldrig mer kommer att leva med
oss nu. Vet att vi kommer ses igen för vi hade något speciellt du och jag! Lilla Irre, med dina
älskade små egenheter som stretching när jag tog fram kopplet. Dina glada morrningar när du
ville komma upp i knäet, när jag bara skrattade åt dina lustiga små ljud så lät du ännu högre
tills jag inte kunde motstå att ta upp dig. Du charmade alla som korsade din väg, så lätt, så
harmonisk med världens bästa mentalitet! Du var en av dom bästa någonsin som fötts upp i
kenneln sa Monika. Jag hade turen att få ha dig hos mig ett tag... men nu har du vandrat vidare.
Saknar dig så enormt mycket att det gör så ont!
Du finns alltid i mitt hjärta! Hur ska jag klara mig utan dig, min älskade vän?
Vi har förlorat en familjemedlem, alldeles för tidigt!

Vi hoppas nu på den lilla valpen som du lämnade efter dig, hon kämpar på för varje dag och blir
lite starkare! Hon kommer att få heta Molargårdens Limited Edition och kallas för Lava.
Tack Monica, Molargårdens kennel för allt stöd och för att du finns där i alla lägen!
Världens bästa uppfödare enligt mig!

//Linda

Pias "Snobben"

snobben

 

LINDELOU 000414 - 040907

Till vår snobb som kom från Värmland via Östermalm till Bro Höstens vackra färger,
himlens alla stjärnor... Vi är kvar... Du är det inte, men lev vidare som en av Ronjas
rövare och Isfolkets Lindelou.. precis den du var.. Bland de andra fina och vackra.
Prickiga och pälsiga, de med långa manar och svängande svansar. De som leker, har
kul och skrattar precis som du. Sjung dina strofer och vi ylar tillbaka..
Vi saknar dig och de andra, men vet att du har det bra..! Tack för allt du gav oss..
Pussar och kramar i massor!!

Pia Isabella Christofer Tári (sheltie och lillasyster), Sam(terv och lillebror),
Peizer och Albin (kaninerna) Och dina bästa kompisar: Tess (tervtjej), Zoé (rottistjej),
Nalle (blandraskille) och Ronja (rottistjej)

 

"Vem bryr sig om ett par trasiga skor" och "Brevet från kolonien" -CornelisVreeswijk
"Jag har himlen runt hörnet" -Lisa Nilsson
"Märk hur vår skugga" -Carl Michael Bellman
"Det tar lång tid att skaffa en "gammal vän""- citat okänd
"Genialitet varar längre än skönhet"- Oscar Wilde

Eva och Mickes "Ena"

ena

 

LP 1 Lindjax Athena 020515 - 040305

Min älskade lilla Ena finns ej längre med oss! Det har som många vet varit många
turer med hälsan för henne och i onsdags nåddes vi av beskedet att hon hade en
”vaginal förträngning” och att det inte gick att åtgärda. Enda alternativet var att
behandla till och från med antibiotika, tills den dag hon blir resistent! Med tanke
på Enas bakgrund och en 10 dagars kur som inte hade någon som helst effekt så
anande vi att hon redan var resistent. Då det egentligen bara handlade om en
tidsfråga så tog vi det smärtsamma beslutet att hon skulle få sova då hon aldrig
skulle få ett fullvärdigt liv. Dock var meningen att låta henne vara med månaden
ut och sen få somna lyckligt ovetandes!
Men Moder Natur ville något annat! Den 5:e mars var hundarna ute och lekte och Ena
gjorde sig då illa på en pinne och blödde i halsen, vi tittade men såg bara ett litet,
litet sår. Efter någon timme var hon jätte slö, började dregla och darrade i bakbenen
så vi ringde veterinären som bekräftade att allt inte var som det skulle, Veterinären
var schysst och tog emot oss hemma hos sig så vi slapp åka till djursjukhuset.
Här fick Ena somna in strax före kl. 22.00 på kvällen! Hon är utan tvekan en av de absolut
underbaraste hundar jag haft förmånen att känna. Alltid pigg och glad, gav alltid 110% i
vad vi än gjorde och helt klart ”mattes tjej”. Vi hann dock med lite grann, oerhört stolt
över vårt LP som vi tog på en månads tid trots att hon redan då varit väldigt mycket sjuk
och skadad. Hon kommer alltid ha en plats i vårt hjärta och under vår korta tid tillsammans
har vi många starka minnen och hon var högt älskad.

Saknaden och smärtan är enorm! Men sov gott min älskade "pygme´malle"
Vi ses i Nagiljala, min tjej!

Eva & Micke Glimmerdahl

Jocke och Nettans "Gisse"

gisse

 

Acce Bakkes Gismo 990213 - 030811

Den 11 augusti nåddes vi av beskedet att Gisse (Acce Bakkes Gismo) var död.
Efter en mycket kort tids sjukdom fick han somna in bara fyra och ett halvt år gammal.

Gisse representerade verkligen det man lägger in i ordet rottweiler – han var en stor personlighet
med enorm integritet och ingen som träffade honom var opåverkad av hans person.
Jag minns Gisse som en glad prick och åtskilliga roliga episoder är förknippade med honom.
Vi minns när Jocke skulle cykla med Gisse och köpte en springer, som han satte fast vid sadelstången,
vilken naturligtvis vek sig när Gisse hoppade åt sidan och man sedan fick pussla ut vad som var Gisse,
cykel och/eller Jocke. Eller när det uppdagades, att Gisse inte kunde simma utan höll på att drunkna
och Jocke fick hoppa i sjön för att rädda honom, eller när Jocke tävlade lydnad med Gisse och fick
helhetsomdömet: ”Glad hund med bister förare”. Gisse var gourmet och det var ingen idé att komma
körande med korv under sök eller spårträning. Gisse skulle ha kött! Feta korvar var inte mat för
en riktig karl, enligt honom.

Min egen malletik var under en period utsedd till Gisses personliga tränare, eftersom han då var
tvungen att springa istället för att brottas som rottweiler helst gör när de leker. Gisse hade ett
gott öga till vackra hunddamer och ställde med förtjusning upp på allehanda lekar på damernas
villkor. Han var ju också en stilig gosse och charmade dem totalt. Att han mentalt inte heller gick
av för hackor visade han när han korades med höga poäng.

Gisse lämnar ett stort tomrum efter sig och vi saknar honom. Han gick bort alldeles för tidigt men
det kanske ligger något i det gamla talesättet att ”Den gudarna älskar dör ung”.

Gunnel

Sandra och Rikards "Wilma"

wilma

 

Hancock's Sunrise Gold "Wilma" 020904 - 030323

Wilma kom till oss en höstkväll i slutet av oktober som en pigg och livlig valp, ständigt glad
och hon älskade precis allt. Till en början var allting bra, men efter en tid började hon
långsamt
att förändras, blicken blev mattare, orken mindre och anfall av apati, rörelsesvårigheter och
kraftigt dreglande kom. Vi fick beskedet att vår älskade Wilma led av ett medfödd,
i princip obotligt, missbildning i levern.

Söndagen den 23 mars 2003 fick Wilma stilla somna in och vandra över regnbågsbron till en
förhoppningsvis bättre värld. Där slutade hennes lidande och sorg över att inte orka vara med
och leka, medan vår sorg över att hon aldrig fick uppleva sommaren, aldrig fick leka i vattenbrynet,
aldrig fick känna glädjen på agilitybanan, aldrig, aldrig någonsin kommer att gå över...

Det går inte en dag utan att vi tänker på dig Wilma, du finns alltid med oss,
ta väl hand om dig tills vi ses igen, matte och husse älskar dig!

Sandra & Rikard

Carinas "Deena"

deena

 

SVCh LPI LPII CAMARO ”Deena” 960412 - 030218

Du somnade stilla när resan var slut

Som Du har kämpat nu får Du vila ut

Det finns en glädje större än sorgen Glädjen att minnas

Sov Gott tjejen!

Catjas "Rasmus"

rasmus

 

SUCH SVCH LP I Vandrarstigens Go On 950315 - 030131

Min älskade Rasmus finns inte längre hos mig, han skulle ha fyllt 8 år.
Vi har haft många roliga år tillsammans och bara glada minnen.
Vi tävlade på elitnivå i lydnad och han älskade det, han gjorde allt till 100 %.
Utställning, spår, agility, jakt mm. Han älskade att jobba men gillade inte
att leka med andra hundar utan det var med mig han lekte.
Det bästa han visste var när det var mycket publik,
då showade han ordentligt och njöt av applåderna.

Tack Rasmus, för att just jag fick äran att vara med dig under dessa år.
De är få förunnat de som fått chansen att lära känna dig ordentligt.

Tack Rasmus, för att du gett mig så otroligt fina minnen som jag kan
tänka tillbaka på nu när du inte finns vid min sida.

Du var mitt allt, spring och var glad där du är nu! Thelma hälsar till dig!
Jag kommer ALDRIG att glömma dig, min älskade lilla vovve.

Din matte, Catja Sarström