Bro-Håbo BK - Bruksprov

Agility - Lydnad - RallyLydnad - Freestyle - Hundsport

Om man tittar på en liten valp, som kanske bara är fyra fem veckor gammal, ser man ofta hur den följer doftspår på marken, koncentrerad och nyfiken på vad som döljer sig i spårets slut. Det är den här lusten att följa ett spår (jaktlusten) som man använder sig av när man tränar sin hund i bruksspår. Spåret som hunden ska följa är efter en människa.

Till att börja med lär man hunden att följa mattes/husses spår. I spårets slut kan man lägga något föremål som man vet att hunden tycker om, till exempel en leksak. Allt eftersom träningen fortsätter blir hunden allt säkrare, den följer noggrant spåret och börjar snart leta efter föremål som kan ligga i spårets närhet. När hunden vet vad ordet ”spåra” betyder, börjar man ta hjälp av någon annan person som får gå ett spår och lägga ut ett par föremål längs vägen. Den tränade spårhunden som tävlar följer riktigt långa spår som kan ha legat i åtskilliga timmar. Dessutom finns det längs spåret utlagda spårapporter, vilket är träpinnar, som hunden ska hitta och tydligt visa sin förare.

Förare tänker du, vad ska jag göra? En spårhund bär en spårsele och en spårlina som ska var max 15 meter lång. Du som förare följer efter hunden och håller i linan, det ska vara minst tio meter mellan dig och hunden. Att spåra är något som verkligen de allra flesta hundar tycker är jätteroligt, det är dessutom spännande att vara förare och följa hundens väg genom terrängen och fascineras av hur fantastiskt luktsinne våra hundar har.

Den sökhund som vi beskriver här måste tycka om människor, därför att det är hundens lust att hitta gömda personer som man använder sig av. Träningen av sökhunden börjar med att hunden får hälsa på en person som därefter ger sig av ut i skogen och gömmer sig till exempel bakom en sten. Vid träning kallas den person som gömt sig för figurant. Hunden kopplas loss och ska sedan själv springa iväg och leta upp personen som gömt sig.

Sedan måste man träna hunden i att meddela sin förare att den har hittat en figurant. Det finns två olika sätt för en sökhund att göra detta. Vilken metod man använder sig av beror faktiskt på vad hunden har lättast för. Det ena sättet är att hunden snabbt återvänder till sin förare, som kopplar hunden, sedan får hunden springa iväg med föraren och ”visa” var den gömda personen finns. Den här typen av sökhundar brukar kallas för ”rullhundar”. Runt hundens hals, i halsbandet, hänger en rulle som man lärt hunden att ta upp och ha i munnen så snart den hittat en figurant.

Den andra typen av sökhund stannar kvar hos figuranten och skäller. Föraren hör hunden och letar sedan med hjälp av skallet upp hund och figurant.

För hunden är sökträningen rena rama kurragömmaleken. Sök är roligt att träna för oss också, men man måste vara ett par tre stycken vid varje träningstillfälle.

En rapporthund ska ta sig emellan två förare på kortast möjliga tid. I början tränar man hunden i att springa fram och tillbaka mellan föraren och en annan person som hunden känner väl. I tävlingssammanhang kallas dessa för förare och hjälpförare. Sträckan som man börjar träna med hunden på är kort, kanske 50-100 meter. Först när hunden snabbt och säkert springer emellan sina två förare kan avståndet utökas.

På tävling går det till så att de två förarna är på en så kallad station, A, därefter går den ena föraren iväg tillsammans med hunden, mellan 500 – 1100 meter (sträckan beror på tävlingsklassen) till en plats som kallas för B-station. Föraren skickar hunden tillbaka till föraren på A-stationen, tiden som det tagit för hunden att springa sträckan noteras. Hunden skickas så småningom tillbaka till B-stationen, även det på tid. I de högre klasserna är det så att föraren på B-stationen flyttar sig ca 400 meter till en ny plats C-stationen. Nu ska hunden skickas från A till B, som alltså är tom, spåra sig vidare till föraren som finns på station C. För elithundarna tillkommer ytterligare en sträcka och en station.

En rapporthund ska inte bara springa snabbt, den får inte heller störas av saker på vägen. I de svårare klasserna avlossas det skott under tiden hunden springer sina sträckor. Dessutom tävlar flera hundar tillsammans och när hundarna är på en station ska de vara tysta och lugna.

Rapport är en gren som de flesta hundar verkligen gillar och den är kul att träna därför att man kan vara två i en familj som är ute tillsammans och tränar.

I appellklassen är det budföring, hunden ska springa en kortare sträcka mellan sin förare och en okänd person två gånger.
I lägre klassen är det också budföring, men då avlossad det skott under tiden som hunden springer.

I högre klass och elitklass är det något som kallas för uppletande av föremål. Fyra föremål (t ex handskar, plånböcker) ligger utlagda på ett område som är 50x50 meter. Hunden får en viss tid på sig att söka igenom området och leta efter föremålen. Alla föremål ska hunden hämta in (apportera) och lämna till sin förare.

Källa: Sveriges HU webb, text Lotta Treiberg

"IPO/BHP, BSL och BSP

Svenska Brukshundklubben har även tävlingar i IPO/BHP (Internationell Prövnings Ordning/BruksHundProv) som är en kontinental variant till vår skyddshund. I IPO/BHP ingår skyddsarbete, spår och lydnad. Det är främst våra rasklubbar som arrangerar tävlingar i IPO. I BSL (Brukshundprov Spår Lydnad) ingår endast spår och lydnad. BSP (Brukshundprov Spår) är ett rent spårprov."