Bro-Håbo BK - Minneslunden

Britt-Maries "Jitzie"
  
Jitzie
020526 - 060601

Min lilla älskade Jitzie, är nu i hund himlen p.g.a. sin sjukdom, Pankreatit. Du blev bara 4 år. Hon somnade in 1 juni-2006. Jitzie blev aldrig sig själv, efter sin sjukdom och kunde inte sortera olika situationer i sin stress. Hon blev aldrig en glad och lycklig hund och vissa dagar mådde hon sämre. Hon kräktes galla emellanåt, fast hon fick sin dyra specialmat, tre gånger om dagen. Men nu har hon det lugnare där hon vilar. Det är värre för matte, som bara gråter efter saknaden av henne. Tiden läker alla sår, heter det ju, så man får hoppas på det i alla fall.

Det var ju med anledning av hennes allvarliga sjukdom, som jag skaffade Centie, min underbara schäfer tik, för jag ville ha en glad, lycklig och sprudlande hund. Jitzie var väldigt stressad och mådde inte så bra. Jitzie var inte lycklig och jag gjorde allt, för att förbättra hennes tillstånd med operationer och mediciner, men hon förblev olycklig.

Jag kommer nog att må bättre nu, när jag slipper oroa mig för henne i fortsättningen och kan lägga min tid, på min underbara Centie som vill jobba med mig. Kiwi är väldigt lycklig i sin värld, om hon får leva som tjur Ferdinand och lukta på blommorna. Hon behöver ingen ledare för hon kan själv.

Nu sover Jitzie på sin lilla moln-kudde och drömmer om matte och sina systrar, får jag hoppas. Sov gott min älskade lilla gumma, saknaden är enorm. Jag hör fortfarande dina tassar och klor på golvet och tror att du ligger i min säng vid fotändan fortfarande.

Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och dina syskons hjärta. Kiwi och Centie är så dämpade och undrar, när du ska komma hem igen. Tyvärr kommer du aldrig tillbaka till oss mer, än i våra drömmar. Dröm om oss på ditt moln. Du var en så speciell hund som verkligen älskade din flock och vi glömmer aldrig dig. Vi älskade dig så!

Pussar och Kramar i massor från Matte Brittis, Kiwi och Centie
Jag kanske blir glad en dag, fast just nu känns det för sorgligt och jag kan inte fatta att du inte finns hos oss längre.

Sarahs "Donna"

Donna (rottis/terv/newfoundland blandis)
930831 - 060524

Den 5/12-05 skulle min fodertik få sin första kull. vi väntade med spänning och när jag fick samtalet att första värken kom utan problem hoppade jag av glädje, en valp ute! Men andra valpen som skulle ut hade satt sig på tvären så de åkte in för ett kejsarsnitt, ett enkelt ingrepp. Väl inne på kliniken, så sövdes Irre och skulle få syrgas, men av misstag tog de fel och gav Irre lustgas vilket resulterade i syrebrist och dämed avled Irre. Trots återupplivningsförsök så var det förgäves. De försökte rädda valparna som var kvar men de överlevde inte heller. Ett så onödigt misstag! Dom kunde väl råkat ta rätt istället så hade min Irre levt idag. Men vad jag än tänker eller känner så kommer jag inte få tillbaka min fina Irre! Med ilska kommer man ingen vart! Jag vill bara att det ALDRIG händer igen, för det här är det värsta man kan tänka sig! Vill inte att någon ska behöva uppleva det här!

Varför är allt så orättvist? Varför rycktes du ifrån oss? Du var så vacker och så speciell! Du är fortfarande så levande hos oss, kan inte förstå att du aldrig mer kommer att leva med oss nu. Vet att vi kommer ses igen för vi hade något speciellt du och jag! Lilla Irre, med dina älskade små egenheter som stretching när jag tog fram kopplet. Dina glada morrningar när du ville komma upp i knäet, när jag bara skrattade åt dina lustiga små ljud så lät du ännu högre tills jag inte kunde motstå att ta upp dig. Du charmade alla som korsade din väg, så lätt, så harmonisk med världens bästa mentalitet! Du var en av dom bästa någonsin som fötts upp i kenneln sa Monika. Jag hade turen att få ha dig hos mig ett tag... men nu har du vandrat vidare. Saknar dig så enormt mycket att det gör så ont! Du finns alltid i mitt hjärta! Hur ska jag klara mig utan dig, min älskade vän? Vi har förlorat en familjemedlem, alldeles för tidigt!

Vi hoppas nu på den lilla valpen som du lämnade efter dig, hon kämpar på för varje dag och blir lite starkare! Hon kommer att få heta Molargårdens Limited Edition och kallas för Lava. Tack Monica, Molargårdens kennel för allt stöd och för att du finns där i alla lägen! Världens bästa uppfödare enligt mig!

//Linda

"

Till vår snobb som kom från Värmland via Östermalm till Bro
Höstens vackra färger, himlens alla stjärnor...
Vi är kvar...
Du är det inte, men lev vidare som en av Ronjas rövare och Isfolkets Lindelou.. precis den du var..
Bland de andra fina och vackra. Prickiga och pälsiga, de med långa manar och svängande svansar.
De som leker, har kul och skrattar precis som du. Sjung dina strofer och vi ylar tillbaka..
Vi saknar dig och de andra, men vet att du har det bra..!
Tack för allt du gav oss..
Pussar och kramar i massor!!

Pia Isabella Christofer
Tári (sheltie och lillasyster), Sam(terv och lillebror), Peizer och Albin (kaninerna)
Och dina bästa kompisar:
Tess (tervtjej), Zoé (rottistjej), Nalle (blandraskille) och Ronja (rottistjej)

"Vem bryr sig om ett par trasiga skor" och "Brevet från kolonien" -CornelisVreeswijk
"Jag har himlen runt hörnet" -Lisa Nilsson
" Märk hur vår skugga" -Carl Michael Bellman
" Det tar lång tid att skaffa en "gammal vän""- citat okänd "Genialitet varar längre än skönhet"- Oscar Wilde

Min älskade lilla Ena finns ej längre med oss!
Det har som många vet varit många turer med hälsan för henne och i onsdags nåddes vi av beskedet att hon hade en ”vaginal förträngning” och att det inte gick att åtgärda. Enda alternativet var att behandla till och från med antibiotika, tills den dag hon blir resistent! Med tanke på Enas bakgrund och en 10 dagars kur som inte hade någon som helst effekt så anande vi att hon redan var resistent. Då det egentligen bara handlade om en tidsfråga så tog vi det smärtsamma beslutet att hon skulle få sova då hon aldrig skulle få ett fullvärdigt liv. Dock var meningen att låta henne vara med månaden ut och sen få somna lyckligt ovetandes!
Men Moder Natur ville något annat!
Den 5:e mars var hundarna ute och lekte och Ena gjorde sig då illa på en pinne och blödde i halsen, vi tittade men såg bara ett litet, litet sår. Efter  någon timme var hon jätte slö, började dregla och darrade i bakbenen så vi ringde veterinären som bekräftade att allt inte var som det skulle, Veterinären var schysst och tog emot oss hemma hos sig så vi slapp åka till djursjukhuset.
Här fick Ena somna in strax före kl. 22.00 på kvällen!
Hon är utan tvekan en av de absolut underbaraste hundar jag haft förmånen att känna. Alltid pigg och glad, gav alltid 110% i vad vi än gjorde och helt klart ”mattes tjej”. Vi hann dock med lite grann, oerhört stolt över vårt LP som vi tog på en månads tid trots att hon redan då varit väldigt mycket sjuk och skadad. Hon kommer alltid ha en plats i vårt hjärta och under vår korta tid tillsammans har vi många starka minnen  och hon var högt älskad.

Saknaden och smärtan är enorm!
Men sov gott min älskade "pygme´malle"
Vi ses i Nagiljala, min tjej!

Eva & Micke Glimmerdahl

Jocke och Nettans "Gisse"

Acce Bakkes Gismo
990213 - 030811

Den 11 augusti nåddes vi av beskedet att Gisse (Acce Bakkes Gismo) var död.
Efter en mycket kort tids sjukdom fick han somna in bara fyra och ett halvt år gammal.

Gisse representerade verkligen det man lägger in i ordet rottweiler – han var en stor personlighet med enorm integritet och ingen som träffade honom var opåverkad av hans person. Jag minns Gisse som en glad prick och åtskilliga roliga episoder är förknippade med honom. Vi minns när Jocke skulle cykla med Gisse och köpte en springer, som han satte fast vid sadelstången, vilken naturligtvis vek sig när Gisse hoppade åt sidan och man sedan fick pussla ut vad som var Gisse, cykel och/eller Jocke . Eller när det uppdagades, att Gisse inte kunde simma utan höll på att drunkna och Jocke fick hoppa i sjön för att rädda honom, eller när Jocke tävlade lydnad med Gisse och fick helhetsomdömet : ”Glad hund med bister förare”. Gisse var gourmet och det var ingen idé att komma körande med korv under sök eller spårträning. Gisse skulle ha kött! Feta korvar var inte mat för en riktig karl, enligt honom.

Min egen malletik var under en period utsedd till Gisses personliga tränare, eftersom han då var tvungen att springa istället för att brottas som rottweiler helst gör när de leker. Gisse hade ett gott öga till vackra hunddamer och ställde med förtjusning upp på allehanda lekar på damernas villkor. Han var ju också en stilig gosse och charmade dem totalt. Att han mentalt inte heller gick av för hackor visade han när han korades med höga poäng.

Gisse lämnar ett stort tomrum efter sig och vi saknar honom. Han gick bort alldeles för tidigt men det kanske ligger något i det gamla talesättet att ”Den gudarna älskar dör ung”.

Gunnel

Wilma kom till oss en höstkväll i slutet av oktober som en pigg och livlig valp, ständigt glad och hon älskade precis allt. Till en början var allting bra, men efter en tid började hon långsamt att förändras, blicken blev mattare, orken mindre och anfall av apati, rörelsesvårigheter och kraftigt dreglande kom. Vi fick beskedet att vår älskade Wilma led av ett medfödd, i princip obotligt, missbildning i levern.

Söndagen den 23 mars 2003 fick Wilma stilla somna in och vandra över regnbågsbron till en förhoppningsvis bättre värld. Där slutade hennes lidande och sorg över att inte orka vara med och leka, medan vår sorg över att hon aldrig fick uppleva sommaren, aldrig fick leka i vattenbrynet, aldrig fick känna glädjen på agilitybanan, aldrig, aldrig någonsin kommer att gå över...

Det går inte en dag utan att vi tänker på dig Wilma, du finns alltid med oss, ta väl hand om dig tills vi ses igen, matte och husse älskar dig!

Sandra & Rikard

Carinas "Deena"

SVCh LPI LPII CAMARO ”Deena”
960412 - 030218

Du somnade stilla
när resan var slut

Som Du har kämpat
nu får Du vila ut

Det finns en glädje
större än sorgen
Glädjen att minnas

Sov Gott tjejen!

Catjas "Rasmus"

SUCH SVCH LP I Vandrarstigens Go On
950315 - 030131

Min älskade Rasmus finns inte längre hos mig, han skulle ha fyllt 8 år.
Vi har haft många roliga år tillsammans och bara glada minnen. Vi tävlade på elitnivå i lydnad och han älskade det, han gjorde allt till 100 %. Utställning, spår, agility, jakt mm.
Han älskade att jobba men gillade inte att leka med andra hundar utan det var med mig han lekte. Det bästa han visste var när det var mycket publik, då showade han ordentligt och njöt av applåderna.

Tack Rasmus,
för att just jag fick äran att vara med dig under dessa år. De är få förunnat de som fått chansen att lära känna dig ordentligt.

Tack Rasmus,
för att du gett mig så otroligt fina minnen som jag kan tänka tillbaka på nu när du inte finns vid min sida.

Du var mitt allt, spring och var glad där du är nu!
Thelma hälsar till dig!
Jag kommer ALDRIG att glömma dig, min älskade lilla vovve.

Din matte, Catja Sarström